Inför Rönnby - IKSU

Dagen efter en förlust bearbetas filmen från matchen om och om igen. Vad var bra? Vad kan vi ändra? Vad var mindre bra. Hur jobbar vi vidare. Känslan jag sitter på är dock att vi faktiskt visar att vi kan spela riktigt bra innebandy under de första 30 minuterna. Det härliga är faktiskt att de första 30 minuterna följs av 30 nya minuter med helt nya möjligheter. 1 hel timme av det vi tycker är riktigt roligt och en fantastisk krydda i livet.

Det vi tar med oss till helgens matcher är våra 30 första min och hur vi där jobbar och sliter för varandra. Hur vi tillsammans peppar och stöttar varandra och försöker förbättra oss mellan varje byte.

Resultatet i helgen är sekundärt. Prestationen och vår lagmoral primär. Vi möter grymt bra motståndare under de avslutande matcherna. Det gäller att hålla koncentrationen hela vägen, våga ta till oss både positiv och negativ kritik. Alltid bära huvudet högt och sträva efter att tillsammans bli ett bättre lag för var byte som går.

När man lär sig dansa hamnar man ibland i otakt och ibland trampar man sin partner på tårna. (Tjejernas uppvärmningsdans är dock 100% magisk)
Kan Frank Andersson och Magnus Samuelsson lära sig dansa i Let´s dance då kan även vi bjuda upp Rönnby och Iksu till dans i helgens matcher.

Kom och se fjolårets två finallag. Stötta stadens innebandytjejer.
Kämpa dö, Mjälloms brö!!
/Hydling