Sammanfattnng NM F-97

3:a i Norrlandsmästerskapen
Ja, jag tycker att vi gjorde en ganska okey insats i helgen om man får lite distans på det hela.
Och distans behövdes verkligen känner jag. Därav detta sena inlägg. Det är lite svårt att hitta de rätta orden så tätt inpå ett sådant drama som NM innebar. Och en hel del besvikelse måste jag erkänna att jag kände. Vi har ju spelet i oss.
Det hela började med match emot IBK Dalen där vi förlorade med 2-4. Det såg faktiskt ut som om det var vår första match för säsongen. Ingen riktig fart och osäkra ansikten. Dalen stressade oss högt upp i banan och satte en enorm press över hela banan. Det är vi absolut inte vana vid och jag hann inte riktigt styra om spelarna att tänka om vid våra spelvändningar, så den förlusten var bara att acceptera. Den matchen var kanske säsongens första, åtminstone största coachtavla. (Får skylla på att timeout ej var tillåtet under gruppspel.)
Vi fick revansch redan samma kväll då vi mötte turneringens favoriter Holmsund och där spelade vi som ett helt annat lag och vann helt rättvist med 4-3. De har ett vasst lag men trots underläge lyckades vi resa oss och vända matchen till vår fördel. Det skulle visa sig att Holmsund skulle försvara sitt NM-guld från i fjol.
Dag två startades med den sista gruppspelsmatchen mot Ankarsvik som slutade med 0-3 förlust. Vi har förtvivlat svårt att hitta igenom deras kompakta försvar. Målskillnaden avgjorde vilka vi skulle få möta i semifinal och efter den matchen visade det sig att vi skulle få möta Ankarsvik igen samma dag.
Nu var det verkligen vinna eller försvinna. Jag tror inte att jag upplevt att detta lag varit så laddade någon gång tidigare. De ville verkligen gå till final. Tyvärr hamnade vi, som vi gjorde hela turneringen, i underläge och fick jobba hårt mot Ankarsvik som spelade tätt och taktiskt. Bollinnehavet ökade till vår fördel vart efter matchens gång och vi fick chansen när Ankarsvik drog på sig två utvisningar inom en kort period i den andra perioden. Tyvärr gav det ingen utdelning och Ankarsvik spelade av matchen med mycket bollinnehav framförallt via deras backar och vann ändå rättvist med 2-0. Vi går mållösa från åttio minuters spel mot Ankarsvik vilket vi måste hitta en lösning på. Besvikelsen hos tjejerna efter matchen gick inte att ta miste på.
Efter en natts sömn och uppladdade batterier var det dags för bronsmatch mot Dalen. Nu när vi hade mött dem en gång tidigare var vi mer förberedda och kunde lätt manövrera bort deras tuta-och-kör innebandy. De provade på samma recept med att försöka forechecka högt men vi vann de flesta närkamperna och spelade ganska enkelt förbi Dalens forwards. Att ”ragga” boll ska inte kunna löna sig mot ett så spelskickligt lag som oss, eller hur? Vår lilla oförmåga att göra mål höll på att straffa oss även i denna match men vi lyckades att avgöra i sudden-death efter 2-2 vid full tid. Vi var i denna match det bättre laget och det hade varit grymt att inte få den segern med oss. Kul också att vi äntligen fick göra mål i powerplay så att tjejerna känner att det ger resultat på det man tränar.
Men som jag nämnde tidigare är det svårt att hämta upp ett underläge på denna korta matchtid, så det gäller verkligen att vara på hugget från start. Hade vi oftare tagit ledningen i matcherna hade detta slutat helt annorlunda, det är jag säker på.
En bronsmedalj fick vi ta med oss hem och det ska vi ändå vara stolta över.
/Jägarn