Ja, vad ska man säga?? Livet är orättvist, världen är orättvis och sist men inte minst, idrott är orättvist. De sägs att tur är något man förtjänar, men jag börjar tvivla...
Oftast älskar jag sporten och idrottsvärlden generellt, men ibland så hatar jag helt enkelt att jag älskar den också…
När ilskan och frustrationen inom mig smyger sig på känner man att man lever. Men att vara så pass frustrerad och inte veta vad man ska göra av alla känslor är jobbigt! Helst skulle man ju vilja fråga motståndarna om man inte bara kan börja om, spela matchen på nytt liksom...
Den här känslan har jag haft föut, närmare bestämt hundratals gånger. Det började nog redan när jag var 9 år och förlorade min första fotbollsmatch. Jag blev väldigt ledsen och kunde inte förstå vad som just hade hänt. Jag visste inte vad jag hade gjort fel, vad jag eller vi i laget hade kunnat göra annorlunda och om det inte var mitt fel så vems fel var det?
Jag antar att det var svårt för mig som en liten naiv, oerfaren 9 åring att förstå och få ut någon logik av det hela. Men nu vet jag bättre, sporten är inte rättvis, och det är inget man kan göra åt det. Det handlar om att bita ihop- bryta ihop och att komma igen! Detta har jag lärt mig att acceptera under åren.
Men å andra sidan måste man inse att detta är något som vi ställer upp på frivillig, det är ingen som har tvingat mig att fortsätta vara involverad i denna orättvisa idrottsvärld. Men min anledning till att jag fortsätter är helt enkelt på grund av de goda stunderna, när man står där utpumpad och slut med gädjetårar i ögonen!
Men jag tror att man måste vara med om såväl de goda stunderna som de tråkiga, detta för att kunna uppskatta de goda stunderna. Ett exempel är när Brasilien förlorade VM finalen i fotboll mot Frankrike 1998, jag var skit sur och tyckte att det var orättvist. Men samtidigt så skulle jag kanske inte heller uppskatta vinsten 2002 lika mycket om de inte förlorat -98. Och jag skulle förmodligen inte bli lika frustrerad över förlusten -98 om jag inte upplevt den underbara vinstkänslan när de vann 1994.
Allt hänger ihop på ett eller annat sätt, och jag är helt övertygad om att fler vet vad jag menar. Men sanningen ska fram, så tror jag att man måste hata för att kunna älska!