Lördagkväll hos Santana, brudarna är här och stämningen på topp. Gårdagens vinst gör inte kvällen sämre. Emelie är på sitt gladaste humör och står i hallen och visar upp räddningar från igår. Det är betydligt färre i publiken idag. Tolka det som ni vill!!

Kvällens fundering; - Hade Körning/Kallin stämdbandsinflammation??

Kvällens efterfrågan: - Var finns våra VIP-kort till stans krogar??

Kvällens konstatering: - Vi vann mot IKSU så därför tränar Violetta i kjol på tisdagsträningen.

Syns på tisdag!!!     /#8, #13 och #26

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev ett inlägg här, men jag anser mig själv ha en ganska bra förklaring eller kalla det för ursäkt kanske.... som vanligt :p.

Det är nämnligen så att jag som student är mitt uppe i mitt examensarbete, vilket innebär att skriva en C-uppsats där man själv är ute och intervjuar och skriver om ett valt socialt fenomen. Ok, så hon kanske är upptagen och har fullt upp om dagarna och hinner därför inte skriva i sin blogg kanske vissa tänker då...

Men inte dom som känner mig! För det är ju inte riktigt sanningen heller, sanningen är att jag är ganska duktig på att förtränga, skjuta upp och dessutom är jag tidsoptimist, bra kombination... NOT! Jag har därför inte skrivit EN rad i min uppsats än, trots att det snart gått 3 veckor! Jag har kallat det för semester ;) I alla fall så har jag inte velat sitta så mycket vid datorn, för då kan det hända att jag får ångest över att jag inte skriver på mitt arbete... därför har jag även undvikit bloggen, smart va?! Hehe... kanske inte!

Men idag vaknade jag lite tidigare än vanligt, dvs ca 10.30:) så då tänkte jag ta mig tid att blogga lite. Eller ok, det var inte min tanke i utgångspunkten, men när jag insåg att TV-kanalerna var BORTA, bara ”myrornas krig” på alla kanaler! Så fanns det inte mycket annat att göra, tur att internet fungerar!

Måste vara snöns fel att TV.n inte fungerar! Konstigt nog så snöar det och blir vinter varje år, men ändå är det alltid saker som blir fel då det snöar. Folk krockar, bussarna blir sena, flygen ställs in! Konstigt att man alltid tar snön som en chock, vi borde vara vana nu tycker jag!

"Surt, sa räven" (stod det som rubrik i en artikel från herrarnas sista match) -Är det Timmy?! Undrade en av mina många smarta vänner, som helt enkelt aldrig hört detta uttryck förut, hehe... så kan det vara ibland. Nu är inte jag kungen på ordspråk och sådant, men detta hade jag iaf hört förut ;)

Visst är det väl ganska konstigt att man alltid handlar mat, men man har aldrig mat hemma! Man öppnar kylskåpet och där finns ingenting man vill ha, då går man till skafferiet och sist kanske till och med frysen... ingenting! Och då struntar man i att äta, trots att man är hungrig... efter ett tag så går man som vanligt in i köket igen, öppnar kylskåpet och hoppas på att något ska ha ”dykt upp” där sen sist man kollade, men nej ingenting att äta som vanligt!

Så då tar jag min fina, miljövänliga hemsydda påse, som Soufi har gjort åt mig och drar och handlar. Det blir som vanligt alltför dyrt och när man packar upp varorna hemma så undrar man vars tog pengarna vägen?! För jag har FORTFARANDE inget att äta!!!

Men ikväll blir det tacos iaf, alltid en trogen vän!

I morgon är det hemmamatch mot IKSU som väntar, känns hur kul som helst med match igen!

Nä, nu ska jag fortsätta att INTE plugga, och hoppas på att TV.n lever igen!

Dessutom kom Erik hem på lunch nu så då har jag sällskap, då kan man ju inte sitta och plugga, det är ju osocialt! :)

Ja, vad ska man säga?? Livet är orättvist, världen är orättvis och sist men inte minst, idrott är orättvist. De sägs att tur är något man förtjänar, men jag börjar tvivla...

Oftast älskar jag sporten och idrottsvärlden generellt, men ibland så hatar jag helt enkelt att jag älskar den också…

När ilskan och frustrationen inom mig smyger sig på känner man att man lever. Men att vara så pass frustrerad och inte veta vad man ska göra av alla känslor är jobbigt! Helst skulle man ju vilja fråga motståndarna om man inte bara kan börja om, spela matchen på nytt liksom...

Den här känslan har jag haft föut, närmare bestämt hundratals gånger. Det började nog redan när jag var 9 år och förlorade min första fotbollsmatch. Jag blev väldigt ledsen och kunde inte förstå vad som just hade hänt. Jag visste inte vad jag hade gjort fel, vad jag eller vi i laget hade kunnat göra annorlunda och om det inte var mitt fel så vems fel var det?

Jag antar att det var svårt för mig som en liten naiv, oerfaren 9 åring att förstå och få ut någon logik av det hela. Men nu vet jag bättre, sporten är inte rättvis, och det är inget man kan göra åt det. Det handlar om att bita ihop- bryta ihop och att komma igen! Detta har jag lärt mig att acceptera under åren.

Men å andra sidan måste man inse att detta är något som vi ställer upp på frivillig, det är ingen som har tvingat mig att fortsätta vara involverad i denna orättvisa idrottsvärld. Men min anledning till att jag fortsätter är helt enkelt på grund av de goda stunderna, när man står där utpumpad och slut med gädjetårar i ögonen!

Men jag tror att man måste vara med om såväl de goda stunderna som de tråkiga, detta för att kunna uppskatta de goda stunderna. Ett exempel är när Brasilien förlorade VM finalen i fotboll mot Frankrike 1998, jag var skit sur och tyckte att det var orättvist. Men samtidigt så skulle jag kanske inte heller uppskatta vinsten 2002 lika mycket om de inte förlorat -98. Och jag skulle förmodligen inte bli lika frustrerad över förlusten -98 om jag inte upplevt den underbara vinstkänslan när de vann 1994.

Allt hänger ihop på ett eller annat sätt, och jag är helt övertygad om att fler vet vad jag menar. Men sanningen ska fram, så tror jag att man måste hata för att kunna älska!

Nu går det dåligt för oss, känns som om vi inte kommer loss.

I en svacka vi nu är, och det på tålamodet tär.

Att bryta ihop ibland är bra, och någon det tunga lasset måste dra.

Men att komma igen är viktigt, och även att vi gör det riktigt.

Att tillsammans kämpa varje dag, är något som är självklart tycker jag!

Slutspel vi alla vill spela, men det gäller då att vi alla ansvar dela.

Om alla jobbar och sliter med kroppen, då kanske vi till slut når toppen.

Medalj runt halsen vi alla vill ha, men då måste vi poäng börja ta.

Alla matcher är lika tuffa, det är nu dags att vi börjar gruffa.

Snälla flickor inga poäng får, kanske bara vackert hår.

Vi måste nu formen finna, för att matcher börja vinna!

Vi måste kämpa som aldrig förr, detta för att inte stänga någon dörr.

Jag hoppas att vi hela vägen kan gå, men då måste vi först slutspel nå.

På vinter är det kallt, och innebandy är inte allt...

Men kämpa tillsammans vi nu bör, så att vi igen kan jubla i kör.

För detta tycker vi är kul, så nu är det dags att släppa allt strul!

För att vårat mål kunna nå, behöver vi allt stöd vi kan få!

Vår laganda ska oss frammåt ta, vi börjar om från och med ida!

Nu kör vi tjejer!

Hej allihopa, nu var det ett tag sedan.

Men hela den här veckan har jag haft en hemtentamen hängandes över mig. Det innebär inte att jag skrivit på den hela veckan, men jag har ändå haft känslan av att jag inte hinner med något annat!!

Men nu är den klart och snart är det dags för denna helgs roadtrip mot Karlstad! Lite långt att åka för att bara spela en match, men de säger ju att det är sportsligt bättre med singelmatcher. Själv tycker jag att dubbelhelger är ganska skönt, oftast tycker jag att söndagsmatchen går bättre, då har man liksom värmt upp. Och har man dessutom förlorat lördagsmatchen så får man en riktigt snabb revansch, förhoppningsvis, om inte blir måndagen riktigt jobbig! 

Har hört en del klagomål på min stavning, och jag erkänner att jag inte kan stava, tyvärr. Jag har en outalad dyslexi, vilket innebär att jag har svårt för att stava rätt. Ok, men använd Words rättstavningsprogram tänker ni kanske då... men grejer är den att jag skriver från min mans norksa dator, vilket innebär norsk ordlista och det hjälper tyvärr inte mig :p Vi funderar på att köpa en ny dator och ska så göra när ekonomin tillåter.

På tal om stavfel, vissa är ju slarv och andra gånger vet jag bara inte bättre, ibland "googlar" jag på ett ord för att se hur det stavas! I alla fall så var jag inne på innebandymagazinets hemsida igår och där hade de en artikel om student-VM. Där stod det "Samernas första student VM". Tycker bara att det var så kul.. de menade förstås "Damernas" men det var ändå ett slarvfel som blev lite roligt! 

Vad händer med alla reflexvästar?! Var man än går på kvällarna är dessa självlysande varelser det ända man ser! Det är ju iochförsig bra att de använder det, men det kom helt plötsligt tycker jag. Jag känner att jag inte var mentalt förberedd på denna reflexvästexplosion. Nästan så att man känner sig lite utanför bara för att man inte har en själv! 

Nu blir det Chili con carne till lunch och middag på bussen!

I morgon ska Karlstad få smaka på lite Chili också!!