Jag tror banne mig att jag är världens mest glömska person. Utan tvekan. I helgen när vi satt in en ny ytterdörr på kåken (jag är ordförande i Sveriges tummen-mitt-i-handen-förening) så tappade jag bort hammaren typ 20 ggr. För att inte tala om tumstocken.
Jag tror att jag ska låna min sons rem som håller fast tutten och hänga fast verktygen i. Men då tappar jag väl bort den också. Lite yr måste jag också säga att jag är.
Jag har en historia från ungdomen som jag gärna delar med mig av. Och ja, ni får skratta, det tycker jag bara är roligt.
-----------------------------------------------------------------------------------
Jag hade nyss tagit körkortet, 18 år, och va inte torr bakom öronen. En av mina polare undrade om jag kunde vara chaufför till krogen och eftersom jag skulle få köra en BMW för första gången så kunde jag inte tacka nej.
När jag släppt av killarna och är på väg hem så ser jag att killen som äger bilen har lägenhetsnyckeln på samma ring som bilnyckeln. Jag slår en snabb signal och undrar hur jag ska göra.
-de ä lugnt, lägg nyckeln på sätet och lämna bilen olåst.
Jag gjorde det men när jag har bytt till min bil och var på väg hem så blev jag lite nervös. "Tänk om nån snor bilen, då åker ju jag på det"
Jag vände om och gick tillbaka till BMW:n och funderade hur jag skulle lösa det.
Efter nån minut kom jag på en lysande idé.
Jag tog bort lägenhetsnyckeln från ringen och la den på passagerarsätet. Sedan låste jag bilen och sprang upp till lägenheten och släppte ner bilnyckeln i brevinkastet.
Åkte sen hem och la mig i sängen.
Efter 1 minut kom jag på hur oerhört korkad jag varit. Hur i gudarna ska han få tag på bilnyckeln när lägenheten är låst. Jesus vilken soppa det blev.
Det slutade med att han fick hämta en reservnyckel till lägenheten dagen efter. Vart han spenderade natten vet jag fortfarande inte.