|
|
|
 |
2005-11-17 22:17
Det finns alltid hjälp att få...
Inom idrott är ett starkt psyke många gånger skillnad mellan vinst och förlust. Att kunna behålla kylan, då det i matchen är tätt som i en snårskog, är oerhört viktigt. Att kunna höja sig vid prekära och/eller matchavgörande situationer. Att ge allt och lite till då det verkligen behövs. Man kan även kalla dessa för vinnarskallar.
Sen finns det de som är vinnare, men som trots allt inte kan tygla vad som rör sig i deras skallar. Jag tänker på irländske fotbollsspelaren Roy Keane i Man United. Hans medvetna påhopp av norrmannen (kommer ej ihåg namnet) borde ha resulterat i livstids avstängning. Jag menar, hallå: Att medvetet skada en motspelare är sjukt…på riktigt. Vidare har vi Per Fosshaug. Bandyspelaren som brinner lös och svingar klubban vitt och brett i tid och otid. Vi har den franske fotbollsikonen Eric Cantona som på 90-talet lekte Bruce Lee mot en som satt på första läktarraden. Hockeykämpen Marty Mcsorley lekte jediriddare med klubban och nackade Donald Brashear för ett par år sedan. Det finns otaliga exempel…Vem är innebandyns ”brinn-först-tänka-sen” då!? Jo, vi har ju ett par kandidater, men jag tänker främst på Andreas Johansson i Falun. Han kickade Järfällas målvakts-Olle (som fortfarande har en bestående nackskada från incidenten) i huvudet då de möttes för någon vecka sedan. I en lagsport ganska egoistiskt och ytterst onödigt. Jag menar, jag känner inte herr Johansson och vem är jag att uttala mig, men…om du ej kan tygla ditt humör bör du söka hjälp för din egen skull, så är det bara. Det finns alltid hjälp att få och det är en styrka att vilja förbättra sig. Shit, vad bra Andreas Johansson hade varit om han inte så lätt tappar besinningen. Landslagsspelare helt klart…
Jag har dragit ned på mitt kaffedrickande. Coach Selin höll på att bryta ihop då jag berättade min konsumtionsmängd varje dag…Nu är jag bara nere i åtta koppar per dag…:-)
Fotbollsgalan var intressant…Såg sista fem minuterna. Det räckte för att bilda mig en uppfattning. Århundradets bäste svenske fotbollsspelare blev Henke Larsson. Diskutabelt är ordet. Ett par skulle jag vilja ha före…En av mina stora idoler, då jag var mindre, var Torbjörn Nilsson. Den mannen fick jobba mycket med sitt psyke. Han var helt enkelt för ödmjuk. Men usch vilken kompetens den mannen besatt. Helt klart en av Europas bästa forwards i mitten av 80-talet…
Nu väljer jag att inte skriva mera…Tro det eller ej, jag har faktiskt annat att göra…
Until tomorrow comes…/Limmet
Permalink
Kommentarer
|
|
|
|