Spontanitet tror jag på då man bloggar. Egentligen skulle
jag skriva ett inlägg som beskrev mitt liv som ledare. Det var inte dåligt, men
det blev såååå långt. Sååååå rörigt. Jag läste igenom det och tänkte; VAD STÅR
DET HÄR EGENTLIGEN? Så jag sparade det och lade det på hyllan. Kanske tar jag
fram det någon gång i framtiden och lägger ut det någonstans till allmän
läsning.
För att kort beskriva några intryck som jag tagit del av
under min korta tid som ledare så kan jag säga så här:
- Det tar otroligt mycket tid. Det ska ringas, bokas, planeras,
analyseras, funderas. I love it!
- Jag har mycket att lära mig ännu, framförallt taktiskt.
Rom byggdes dock inte på en dag. Sen tror jag inte på att man någonsin kan bli
fullärd. I love it!
- Att se individen i gruppen och få den individen att dra åt
samma håll med alla i gruppen är OERHÖRT viktigt. I love it!
- Att ibland få upp till 10 sms och 10 samtal varje dag från
olika spelare och innebandyrelaterat folk. I love it!
- Ibland skulle det underlätta om man vore utbildad psykolog
också. I love it!
- Vissa spelare har svårare att förstå vissa saker än andra.
I love it!
- Det är viktigt att lyssna på sina spelare och vara lyhörd.
I love it!
Jag skulle kunna rabbla upp flera intryck men nöjer mig där
så länge. Jag älskar mina spelare och jag älskar att vara tränare/coach. Det är
en stor och intressant utmaning. Många undrar om jag inte saknar min tid som
spelare!? Svaret blir alltid detsamma: Nej! Inte som jag känner nu i alla fall.
Inget varar förevigt.
Min tid som spelare är över. Min tid som tränare/coach är
här. För hur länge? Den kan vara över i morgon. Man får aldrig ta något för
givet. Som tränare/coach måste du träna och prestera precis som en spelare. På
lite andra sätt. Hur jag menar? Precis som jag skriver.
Later/Limmet