Att jag är en ruskig sportnörd kan inte ha undkommit någon som läser min blogg. Alla har vi våra absoluta favoritsporthändelser ute i världen. Jag ska presentera och beskriva mina tre favoriter(lovar, detta är supersvårt) under min livstid. Så utan rangordning och en i taget! Varsågod!
Året var 1994. Det var en varm sommar. Limmet var 18 år och hade nyss lärt sig skriva och läsa. Fotbolls-VM var i full gång. Själv följde jag allt om fotbolls-VM. Jag såg allt som vanligt. Alla som har åldern inne och är sportidioter vet precis var de gjorde då de bevittnade denna gastkramning.
Natten var ljummen och behaglig. Jag hade följt med en polare till hans morföräldrar i Finland och det som jag skulle få bevittna på den svart/vita bilden med en bild som hoppade är inte bara svensk idrottshistoria, utan även en av mina absoluta favorithändelser som jag upplevt.
Sverige mötte Rumänien i kvartsfinal och jag minns detta som det var igår. Det var en tät match och Sverige anförda av den kreativa grovjobbaren, Tomas Brolin, trollband en hel nation. Jag tror nästan även Finland stod stilla. Sverige gjorde 1-0 i den 83:e minuten på en inövad frisparksvariant signerad just Brolin. JAAAAAAAAAA! Jublet visste inga gränser. Jag och min polares morfar(som trots att han var finländare konstigt nog höll på Sverige) jublade ikapp. Rumänien kvitterade dock minuterna senare genom Raducioiu. My God, förlängning. Hjärtat höll på att stanna.
Min polare som inte var något sportfreak direkt, gäspade, sa god natt och gick och la sig. Själv hade man aldrig varit piggare i sitt liv.
Förlängning och adrenalinet trodde man inte kunde pumpa mera. Samme Raducioiu gjorde 2-1 för Rumänien, Schwarz blev utvisad och inte mycket hopp fabbs kvar. Då, från ingestans Kennet Andersson på ett inlägg från Rolle Nilsson. Upp, upp, upp och nickade in 2-2. Galen stämning igen, men snart skulle något ännu nervösare tillstånd uppnås. Straffar…
Mild först, miss. Resten är som ett töcken. Jag kom bl.a ihåg att Brolin gjorde mål, träbens-Klasse nätade, någon missade i Rumänien och att Henke smekte in Sveriges sjätte straff…SEN…Ett av mina favoritsporthändelser ever. Rumänen Belodedic lade upp bollen på straffpunkten. Jag stod på knäna. Bilden hoppade mer än någonsin. De finska kommentatorerna lät nästan nervösa de med. Jag bad till någon högre makt med gråten i ögonen:
- Gud, hjälp Ravelli att rädda straffen!
Rumänen tog sats. Tiden stod stilla. Ravelli åt sin vänster. Vänsterhanden. OSJIFGHAUHGAIUOGHAOGUIHAUOSYFDGHAUIOFGHOIUFG!!!!!!!! Jublet visste inga gränser. Sverige i VM-semifinal. Jag var matt, morfadern log och polaren sov gott i sin säng…
Så här såg Bamse ut 1994, ni som kanske gillar serier mer än sport...
Det kommer mera! /Limmet