|
|
|
 |
2007-01-27 04:28
Jag ger er…
Jag bjuder er på ett av livets bästa och mest tänkvärda alster. Ett rop av doft och kärlek. Ett rop av förundran och förväntan. Ett rop av drömmar och verklighet. Jag ger er ”Hon gör mig galen” med Uffe Lundell. Jag ger er…magi…
”Se hur hon kastar med håret där hon går.
Livet vaknar längs hennes väg.
Jag borde se åt ett annat håll,
men mitt hjärta följer varje steg.
Jag är en dåre som aldrig lär.
Jag är en man på drift igen.
Jag har levt utan lust på en bortglömd kust,
ingens man, ingens vän
Hon gör mig galen.
Jag vill ha henne hos mig i natt.
Hon gör mig galen
Hon gör mig gaaaalen.
Hon kan bli min frihet,
hon kan ta mig ut härifrån.
Hon gör mig galen.
Hon gör mig gaaaalen
Jag har vandrat längs gränsen länge nog.
En emigrant med sviktande mod.
Bränd av kvinnor och gamla kontrakt,
med rastlösheten som gift i mitt blod.
Hon går förbi här som en doft av hopp,
som ett tåg på en nattlig station,
som ett rop i en gränd från en förlorad vän,
som en ny religion…
Hon gör mig galen…
Förälskelsen och frälsningen krossar
kupan, krossar glas.
Dagen blir ett rus av lust.
Natten brinner av stjärnextas.
Du stänger dörren med ett nej,
du aktar dej, du gömmer dej.
När natten kommer är hon ändå där.
Vad kan du göra åt att du är kär!?
Hon gör mig galen…”
Sköt er...med stil! /Limmet
Permalink
Kommentarer
|
|
|
|